MP och feminismen

Detta kommer bli mitt tredje och lite kortare inslag i min serie om partiernas jämställdhetspolitik inför valet. Tidigare inlägg är Schyman skjuter från höften, och Arnholms kognitiva dissonans. Politics

Miljöpartiet är feministiskt

Ja, du läste rätt. Trots allt snack om en feministisk backlash visar det sig att ännu ett riksdagsparti öppet deklarerar sig som feministiskt. Från deras hemsida:

De mänskliga rättigheterna bygger på allas lika värde – oavsett kön, ålder eller inkomst. Ett mer jämställt och jämlikt Sveriges ökar individens frihet och samhällets utveckling. Därför är Miljöpartiet ett feministiskt parti. [min fetstil]

Det är väl ingen som är förvånad över detta. Det vore väl snarare politiskt självmord för Miljöpartiet (MP) att säga något annat. Man kan läsa vidare om deras syn på jämställdhet och hur de tolkar verkligheten av idag. Här några punkter från deras hemsida som jag bemött i mina tidigare inlägg i den här serien:

  • inom samma yrke har kvinnor lägre lön än män
  • Kvinnor arbetar oftare deltid och obetalt i hemmet genom barnomsorg eller vård av föräldrar
  • Miljöpartiet vill att föräldraförsäkringen ska tredelas

Detta stämmer väl överens med den förenklade och polemiska retorik vi kommer få se allt mer av ju närmare valet vi kommer. Sanningen får stå tillbaka för slagfärdiga klyschor som folk känner igen. Hur många orkar (eller ens vill) faktagranska, säga emot och ta den fighten?

Om man vill gräva sig djupare ner i deras jämställdhetsarbete går det bra att ladda ner rapporten Hur jämställt är Miljöpartiet? Där kan man få veta att:

Det vi har sett är att Miljöpartiet har en högre representation av kvinnor bland sina förtroendevalda jämfört med övriga partier , men att toppositioner i Miljöpartiet i högre utsträckning tillfaller män vilket följer trenden i de andra partierna. Unga, kvinnor, utrikes födda och ogifta hoppar av i högre grad än äldre, män, inrikes födda och gifta. I många fall är de grupper som är underrepresenterade bland politiker som också är mest benägna att lämna sina uppdrag i förtid.

Som vi kan se är ett av problemen inte bara att få in vissa grupper på politiska poster och uppdrag utan även att få dem att stanna kvar. Kvotering, varvade listor och speciella satsningar i val och urval är bara en början och inte tillräckliga åtgärder för att nå och upprätthålla nivån 50-50.

Över lag har jag just nu inte mycket att tillägga när det gäller denna rapport utöver att ordet feminism inte används alls förutom i referenser till andras texter (Feministiskt Initiativ, F!). Tydligen går det bra att jobba för jämställdhet utan att vara feminist!

Då undrar jag stilla varför de känner att de måste skylta med denna ideologi över huvud taget.

the f-word

MP har en Jämställdhetskommitté:

Miljöpartiets jämställdhetskommitté är det organ som närmast motsvarar andra riksdagspartiers kvinnoförbund eller kvinnonätverk. Fokus för jämställdhetskommittén är verksamheten och politiken rörande jämställdhet och feminism. [min fetstil]

För det första är det positivt att de kallar sin kommitté för vad den ska arbeta med – jämställdhet. Varför de känner då sig tvingade att skriva både jämställdhet och feminism i den beskrivande texten vet jag inte, men det är tydligt att partiet inte känner att jämställdhet räcker. Är det ett upplevt krav från väljarna.

För 15 kronor kan man köpa deras senaste rapport Män, manlighet och mansnormer i skolan och på arbetet. Den kommer få sig genomläsning av mig om/när jag får tid. Som du märker finns det massor att sätta tänderna i men det får bli till en annan gång.

En (orättvis?) ögonblicksbild

För att inte drunkna i hela den miljöpartistiska jämställdhetssoppan gör jag det enkelt för mig och tar upp en enskild text och använder den som underlag för att belysa MP:s offentliga syn på jämställdhet. Det finns därmed uppenbara risker att jag missuppfattar mycket, drar allt för långtgående slutsatser och på det stora hela är orättvis och ignorant.

Min utgångspunkt är en artikel skriven av åtta kvinnliga politiker från MP i Skåne, ”Vi pratar om feminism i allt vi gör”. som publicerades i  Sydsvenskan härom dagen (2014-02-09).

Att se feminism i allt

Texten är mycket upplysande när det gäller att visa hur de tolkar feminism – speciellt när det gäller vilket genusperspektiv de har. Låt oss ta en titt på hur dessa miljöpartister skriver. Vilket språk använder de? Vilken retorik? Vilka frågor lyfts fram? Tolkar de feminism som jämställdhetsarbete eller som en kvinnorörelse? Ja, vi får väl se.

Författarinnorna och politikerna som skrivit artikeln i Sydsvenskan förklarar skälet till att de skrivit texten:

De senaste veckorna har det ryktats att feminismen gått för långt och gått vilse i de stora frågorna. Vi som är politiskt aktiva feminister i Miljöpartiet i Skåne känner inte igen oss i den bilden. [min fetstil]

Det är naturligtvis Belinda Olssons Fittstim på SVT som spökar och som så ofta får jag se samma sak yttras: ”Så känner inte jag!” och så förväntas det att jag ska tro på det. Jag menar inte att jag anser att feminismen gått för långt utan att det ska till andra typer av argument för att övertyga mig. Det kanske inte är deras avsikt att övertyga mig, men å andra sidan är det ju valår och då antar jag att alla texter som publiceras i något partis namn är en del av valkampanjen, medvetet eller omedvetet.

En av anledningarna till min skepsis är att det har visat sig allt svårare för feminismen att ta jämställdhetsarbetet på allvar. Som Kristina Hultman rapporterade i DN förra året (2012-10-09) Ödesdigert misstag när feminismen skrotar jämställdheten:

Jämställdhet är därmed inte längre en självklar del av den feministiska agendan.

cure for everything

Jag läser vidare för att försöka hitta en väg in till en förståelse av deras förståelse av jämställdhetsfrågorna:

Vi har kommit in i politiken på olika vägar. Vår gemensamma utgångspunkt är drömmen om en värld som är rättvis samt miljömässigt, hälsomässigt och ekonomiskt hållbar på lång sikt. Det är också därför vi pratar om feminism i allt vi gör. [min fetstil]

Miljö, hälsa och ekonomi – alla dessa områden innehåller ett feministiskt perspektiv enligt artikelförfattarinnorna. Det blir jag inte förvånad över utan något jag möts av i de flesta media idag.

Det som jag vänder mig emot är att ordet/begreppet feminism används som om det handlade om jämställdhet. Det sägs ibland att feminismen även tar upp mäns problem, utmaningar och frågeställningar. Att feminismen inte alls bara är en rörelse för kvinnofrågor utan jämställdhet och att även män borde engagera sig. I korthet:

Är du för jämställdhet är du feminist.

Detta är inte sant längre och har faktiskt aldrig varit sant. Det är ett felslut lika uppenbart som ”Om du är för demokrati är du moderat”. Dessutom fördes kampen för lika rättigheter mellan könen långt innan ordet feminism ens fanns och den drevs av både män och kvinnor.

Mäns våld

Redan den första meningen i ingressen sätter tonen:

De vuxna och barn som drabbas av mäns våld i nära relationer ska skyddas till varje pris. [min fetstil]

I själva artikeln upprepas vad de menar med våld och vem som utövar det.

Vi pratar om våld, om våld mot barn och kvinnor. Om hot om våld och behov av vård och stöd för den som har blivit utsatt för våld. Men också om förövarna, om vad samhället lärt de män som inte förstår gränser och innebörden av ett nej. [min fetstil]

Visst är det viktigt att lyfta fram alla de offer som drabbas av våld i hemmet. Vad dessa miljöpartister väljer att inte säga är att även kvinnor utövar våld i hemmet. De slår i lika stor utsträckning sin partner som män gör. De står också för majoriteten av våld mot barn, troligen eftersom de i större utsträckning än män tar hand om och bor med barnen.

De skriver heller inget om att det är en överväldigande majoritet män som är offer för våld i vårt samhälle idag – inte bara att de är de flesta förövarna. Däremot är det flest kvinnor som känner sig otrygga och rädda för att utsättas för våld (länkarna går till BRÅ).

Läs gärna följande bloggar för mer information:

stop-domestic-violence-logo

Vidare i artikeln:

Vi vill kraftigt stärka kvinnojourernas resurser och inflytande.

De vuxna och barn som drabbas av mäns våld i nära relationer ska skyddas till varje pris.

Kvinnojourer kan behöva mer pengar – det kan jag hålla med om. Däremot lyser mansjourerna med sin frånvaro – både i deras text och i verkligheten, speciellt skyddade boende för män och deras barn.

Dessutom skriver de ännu en gång bara om mäns våld som om kvinnor aldrig är våldsamma i hemmet. Det blir inte sant bara för att man upprepar något i all oändlighet. Ännu en gång visar det sig att feminismen är en enögd ideologi – oavsett vad dess förespråkare påstår.

Varannan damernas

Den tredje meningen i ingressen lyder:

Det skriver åtta kvinnor som är politiskt aktiva inom Miljöpartiet i Skåne.

Det är naturligtvis deras rätt att skriva en artikel tillsammans. Det är heller inget som säger att de måste ha med en man för att göra det. Däremot verkar det lite paradoxalt att det endast är kvinnor som skriver under texten då partiet har en uttalad jämställdhetspolitik – varannan damernas.

50 percent

Denna princip har varit införd i MP sedan partiet startade 1981. Gustav Fridolin menar att denna princip/policy borde gå på export till övriga Europa. Så här skriver han i EU behöver en kvinnlig ordförandeAftonbladet (2014-01-16):

MP-styrelsen föreslår att EU inför kvotering till toppositionerna inom EU:s institutioner. Enligt det föreslagna valmanifestet vill partiet uppnå en jämställd representation av kvinnor och män när tjänsterna tillsätts.

– Vi vet vi har en bit kvar i Sverige men vi har kommit så långt att vi faktiskt har brutit kvoteringen av vita medelålders män. I dag används varvade listor och jämställdhetskvotering. Nu vill vi också att det används till EU.

Ja, jag vet att detta bara var en liten artikel i Sydsvenskan – inte någon manifestation av MP:s jämställdhetsarbete och att mellan-benen-räknandet inte är lika viktigt här som i riksdagen eller EU-parlamentet där MP faktiskt har nästan exakt 50-50 män och kvinnor. Å andra sidan handlar deras artikel specifikt om jämställdhetsfrågor – eller åtminstone om feminism – så då skulle man kunna tänka sig att de gör sig besväret att följa partiets genomgripande policy. Nähä. Inte det.

MP och makten

Hur ser de på makt? Hur skapas makt och vems är den?

Vi pratar om makt och maktdelning. Hur kan vi försäkra oss om att makten fördelas så att den representerar alla människor i samhället? Och vad innebär det för Skåne och för Sverige? Vilken makt ska fördelas och i vilken utsträckning?

Makt och maktdelning är uteslutande ett marxistiskt eller ens vänsterbegrepp. Det som stör mig med deras sätt att uttrycka sig är att det är ett typiskt top-down-perspektiv:

  • Makten finns för politikerna att fördela på ett sätt som de anser rättvist
  • Inte all makt ska fördelas
  • Makt fördelas bara i viss utsträckning
  • Alla ska representeras (kvotering?)

En annan syn på saken skulle kunna vara bottom-up:

  • Makten är folkets och att politikerna får lov att, för en tid, använda den för att förvalta och skydda nationens intressen
  • Vi väljer fritt de som ska representera oss

Som jag skrev i ett tweet idag, ska vi ha en kvoterad representativ demokrati som är baserad på etnicitet, kön, ålder och andra diskrimineringsgrunder/minoritetskriterier eller ska vi ha demokratiska val med allmän rösträtt och representation? Min poäng är att kvotering sätter krokben för allmänna politiska såväl som personligt individuella val. För övrigt så luktar det lite socialism/marxism över deras sätt att prata om makt. MP säger sig stå utanför blockpolitiken, men det har väl inte undgått någon väljare att de gröna slagit sina påsar ihop med de röda.

Lika lön för (o)lika arbete

Miljöpartiet har alltid velat framstå som det parti som inte bara bryr sig om dig utan även om framtida generationer. Det ska vara rättvist, hållbart och grönskande.

Vi pratar om rättvisa. Om hur marknadsekonomi inte verkar fungera när det gäller högspecialiserade sjuksköterskors löner. Om hur det kan komma sig att det aldrig finns kvalificerade kvinnor till bolagsstyrelser trots det ständiga inflödet av nya män.

Lönefrågan tog jag upp i mina tidigare inlägg i serien (här och här). En intressant sak med citatet ovan är misstron till marknadsekonomins förmåga gällande lönesättning. Jag är nyfiken på deras alternativ till marknadsekonomi.

more money

Det låter lite som om det finns en tanke om ‘lika lön för olika arbete’, lite som F! pratar om. Vad menar de egentligen?

Vad som är lika arbete måste också omprövas. Därför vill vi ställa hårdare krav på de organisationer vi kan påverka att genomlysa alla löner ur ett jämställdhetsperspektiv…[min fetstil]

Nu blir det riktigt spännande! Ompröva vad som är ska anses som ‘lika arbete’. Detta är en delikat uppgift och något som man inte löser på ett sätt som alla blir nöjda med.

En sak som jag funderar över är om MP:s initiativ egentligen handlar om att börja jämföra olika typer av arbete/tjänster/jobb med varandra. Troligen rör det sig om att uppvärdera ‘kvinnoyrken’ genom att värdera dessa lika med traditionella ‘mansyrken’. En sjuksköterskas jobb ska värderas lika med en byggarbetares. Jag vet faktiskt inte och skulle vilja se deras jämförelsetabeller (maila gärna till mig så uppdaterar jag inlägget).

Rasifiering

De får med sig lite internationellt perspektiv i lönefrågan när de sedan tar upp skillnader mellan kvinnor med olika födelseland (jag gissar att de egentligen pratar om etnicitet):

Och vi pratar om vad det innebär att vara lågavlönad, utlandsfödd kvinna respektive högavlönad, svenskfödd kvinna.

Man kan ju fråga sig varför den ena kvinnan har högre lön än den andra och det är väl det som MP gör i sitt arbete. Tydligen beror det på hudfärg, kultur och andra saker folk från ‘utlandet’ har med sig hit. Jag gissar att det inte handlar om tyskor, amerikanskor och såna utan om kvinnor med färg i hyn (PoC). Rasifiering med andra ord.

Jag antar att de tar upp fallen med de lågavlönade, svenskfödda kvinnorna och männen också, men klass verkar stå längre ner på prioritetslistan än ras.

Det kan ju också tyckas som ett problem som rör svenska medborgare eller de med svenskt arbetstillstånd, men MP har högre ambitioner än så:

Miljöpartiet vill ha en värld utan gränser där alla har möjlighet att flytta, men ingen tvingas fly.

Jag tänker inte måla upp potentiella scenarion här när det gäller arbetskraftsinvandring – det får du som läsare själv göra. Det viktiga då blir att se till att dessa kvinnor får samma lön för (o)lika arbete när de kommer hit.

Sen finns det ju så klart speciella satsningar för att uppmuntra kvinnors företagande och föreningsliv – för att det ska bli jämställt. Titta lite på hur Annie Lööfs Näringsdepartement och dess Tillväxtverk hanterar 550 miljoner av skattebetalarnas pengar via Resurscentrum för kvinnor.

Kvotering

MP-kvinnorna som skrivit artikeln vill ”skynda på utvecklingen”:

Vi arbetar för att inom Miljöpartiet uppvärdera kompetens och erfarenheter som idag inte ses som värdefulla så att kvotering i framtiden inte ska vara nödvändig. Som samhället ser ut idag är kvotering nödvändig för att skynda på utvecklingen och släppa fram fler kvinnor med olika bakgrund och ge dem möjlighet att ta plats och påverka. Det kan tyckas vara ett internt arbete – men det påverkar vilka som har makten i samhället. [min fetstil]

MP som parti säger sig vara negativa till diskriminering. Från hemsidan:

All diskriminering ska vara olaglig och samhället ska kunna ge stöd för den som utsätts för diskriminering. [min fetstil]

Det låter fantastiskt! Sen läser jag entusiastiskt vidare och tre punkter längre ner hittar jag detta:

  • Tillåta positiv särbehandling; att vid lika meriter ge företräde för personer med en bakgrund som är underrepresenterad på arbetsplatsen [min fetstil]

Nu fattar jag inte vad de menar. Är inte positiv särbehandling en form av diskriminering som i så fall borde vara olaglig? De skriver ju själva att vissa grupper ska få förtur framför andra.

Snacka om dubelmoral!

Jag kallar det för kvoteringsdiskrimineringsparadoxen.

Från mitt inlägg Arnholms kognitiva dissonans lånar jag avsnittet med lite fler ordval i den här frågan. Detta fenomen har flera namn:

Kvotering säger vad det hela handlar om ur räknenissarnas perspektiv. 50-50, 60-40. Det är helt inriktat på utfall, oavsett vilka siffror man förespråkar.

Positiv särbehandling är den Orwellska varianten som föredras av de flesta som vill framstå som pro snarare än kontra. Vad de väljer att glömma bort är att detta samtidigt kräver en negativ särbehandling av andra.

Ett annat, närmast tabubelagt men ändå så talande, ord är könsdiskriminering. Det används inte så ofta i det här sammanhanget eftersom det är precis det man vill råda bot på med insatserna. Det är lite som principen: Ont ska med ont fördrivas. Tankevurpan här är ‘Två fel blir ett rätt’, vilket inte är sant.

Istället för att kalla det könsdiskriminering lägger man till ett könsmaktsperspektiv och kallar det för omvänd diskriminering. Detta är fel på flera sätt. Diskriminering är diskriminering oavsett vem det drabbar. Det finns heller ingen accepterad ‘rättvänd’ diskriminering. Det finns prejudikat på att svensk lag har insett felaktigheterna med denna typ av diskriminering.

Läs mer om skillnaden mellan kvotering och positiv särbehandlingByrån mot Diskriminering:

Det är lätt att blanda ihop positiv särbehandling med kvotering, men det är inte samma sak.

Kvotering är en typ av särbehandling som innebär att en andel av positioner på till exempel en arbetsplats, en beslutande församling eller en utbildning, reserveras för en speciell grupp. Detta innebär att en person som kan ha sämre meriter eller lägre betyg går före en person med bättre meriter och högre betyg. Detta är idag inte tillåtet i Sverige.

Positiv särbehandling däremot innebär att när två personer, som har likvärdiga meriter, söker ett arbete eller utbildning så kan personen från det underrepresenterade könet ges förtur. Personernas meriter måste bedömas som likvärdiga. Det handlar alltså inte om att en person med sämre meriter kan ”gå före” en person med bättre. Positiv särbehandling gäller enbart kön. [min fetstil]

Även Diskrimineringsombudsmannen (DO) skriver så här på sin hemsida:

Positiv särbehandling innebär att en arbetsgivare kan prioritera sökande av underrepresenterat kön trots att det finns andra sökande med likvärdiga meriter. Tänk på att meritskillnaderna inte får vara för stora och att underrepresenterat kön inte får gynnas per automatik.

Positiv särbehandling är inte tillåten på andra grunder än kön. Det är viktigt att skilja mellan positiv särbehandling och kvotering. Kvotering är när exempelvis en arbetsgivare, utan att ta hänsyn till meriter, reserverat en eller flera tjänster åt antingen kvinnor eller män. [min fetstil]

Miljöpartiet, såväl som många andra partier och organisationer, borde reda ut begreppen innan de använder dem! Det är väl det minsta man kan begära.

För lite mer dagsaktuellt om kvotering, se Jens Spendrup-affären. Läs också Susanna’s Crowbars inlägg Feministisk hjärtesymbolfråga.

tränga sig i kön

Ryktet om feminismens död är överdriven

Efter denna genomgång är det väl dags att återlämna ordet till de skånska miljöpartistiska kvinnorna:

Så vi skulle nog säga att spekulationerna om feminismens överflödighet framstår som betydligt överdrivna.

Det är uppenbart att den lever och har hälsan. Det är inte där skon klämmer. Det är alla faktafelen, det enögda perspektivet på ena könet och den uppenbara och oblyga dubbelmoral som stör mig.

…och så klart feminismens självutnämnda monopol i jämställdhetsfrågorna.

Vill du veta mer?


Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.